Sammanfattning av den verkliga historien om Telafer
katastrofen:
Hur det sekteristiska Hatet infördes till staden och
betydelsen av kurdiska miliser
No: Rep.34-K2208
Innan
vi diskuterar Telafer frågan är det viktigt att nämna de viktiga egenskaperna
för regionen och dess befolkning, och varför den styrande makten i Irak kämpar
för regionen och försvårar lösningen av Telafer problemet.
Telafer
är belägen i ett viktigt läge i nordvästra Irak. Den ligger ca 60 km från
Mosul, 85 km från Turkiet och 70 km från Syrien. Telafer ligger mellan den så
kallade irakiska Kurdistan "och den så kallade syriska Kurdistan" och
Sinjar, som åberopas av kurderna som en del av deras
region. Telafer anses av kurderna som ett hinder i vägen för enandet av de
kurdiska regionerna i den "stora Kurdistan". Den geopolitiskt viktiga
Rabi'a gräns porten, mellan Irak och Syrien, är också
belägen i Telafer distriktet. Denna port inför massor med pengar för kurder.
Genom att kontrollera Telafer regionen, kommer kurderna också att ha makt över
den nya gräns porten som är tänkt att vara öppet mellan Turkiet och Irak. Denna
port kommer också att allvarligt minska de enorma inkomster som Barzani får
från Khabur gräns port mellan Turkiet och Irak.
Olja
fälten i Ayn Zala, som är
belägna norr om Telafer, är en annan viktig skäl till
välstånd i Telafer, genom vilket den strategiska Kirkuk - Yumurtalik
oljeledningen passerar. Ett annat ekonomiskt skäl till att kurderna vill styra
Telafer är dess fertila mark. Enligt experter, om bevattning projektet i
regionen är fullbordat, blir inkomsten från grödor lika stor som oljeinkomster
.
Telafer
regionen styr Aski Mosul sjön med sin damm som
producerar för närvarande cirka 500 megawatt och vars produktion skulle kunna ökas
under normala förhållanden.
Populationsstorleken
av Telafer distriktet uppskattas vara cirka en halv miljon. Befolkningen i
distriktet består till stor del av turkmän (80 %),
och den centrala delen är bebodda nästan 100 % av turkmän.
Den religiösa strukturen är 75 % sunniter och 25 % shiiter. De är i nära
kontakt med varandra och blandäktenskap är vanligt mellan de två sekterna.
I
decennier, särskilt under de senaste 35 åren, har människor i Telafer drabbats
hårt av förtryck, förföljelse, vårdslöshet, marginalisering och assimilation
politik till en sådan grad att Talefer såg ut som en
stad från artonhundratalet innan ockupationen och förvandlades till ruiner
därefter. Folk i Telafer har lärt sig att leva med dessa omständigheter för att
undvika stridigheter.
Inom 2
dagar efter Bagdads fall, den 11 april 2003, lämnade Ba'ath
regim myndigheter, säkerhet och polis systemet och regeringens fullmäktige
Telafer och det uppstod en stor säkerhets vakuum. Telafers
framstående personer tog kontroll av staden och skyddade staden från plundring.
En rådgivande kommitté bildades som hade till uppgift att ta hand om vaktade
officiella byggnader och ägodelar och hindrade plundring av dessa byggnader.
I en
konferens till den här rådgivande kommittén den 15 april 2003, meddelade major
Khalil Ibrahim, som hade på sig Personal Brigad rang uniformer, att
koalitionsstyrkorna hade gett honom ansvaret för staden och att de Pashmarga (kurdiska Miliser) kommer att marschera in i i staden på samma dag och att den rådgivande kommittén bör
välkomna de Pashmarga som befriare. De irakiska
flaggorna levererades till invånarna och kommitté medlemmar gick ut till
stadens utkant för att välkomna Pashmargas.
När de Pashmarga kom in i staden, gick de omedelbart till polis
stationen och slet sönder Irakiska flaggan och hissade upp Barzanis gula flagga
istället. När turkmenska ungdomar upptäckte detta, rusade de in i polis
stationen och tog bort den kurdiska flaggan och återigen hissade upp den
irakiska flaggan på stången. Det var första tillfället att vara osams med
kurder. Dagenefter upptäckte folk i Talefer att Pashmarga trupper
hade ockuperat regeringsbyggnad och tullkontoret och utsett en kurdisk guvernör
för deras stad och att de hade börjat plundringen av offentliga kontor och
överföra alla de handlingar, möbler etc till det
kurdiska området på samma sätt nar de kom in i staden Kirkuk. Samtidigt började
Pashmarga trupper räda
turkmenska bostadsområden under förevändning att de letade efter statliga
fordon. Detta ledde till att invånarna började angripa regeringsbyggnad och
tullkontor och satte eld på dem för att tvinga Pashmargas
att lämna dessa byggnader och och en annan stor
byggnad som Ba'ath ledarskap brukade använda som
huvudkontor. När det turkmenska samhället i Talefer
fortsatte att visa motstånd och skada flera av dem, blev Pashmarga
milisen tvungen att lämna staden efter att de hade plundrat alla offentliga och
statliga byggnader. Dessa händelser gav de Pashmarga
ett dåligt rykte i Telafer.
En
vecka senare, skickades Jowdat Nadjar
till staden av Barzani för att berätta för det turkmenska samhället att Barzani
var mycket upprörd över de begågna förseelserna. Berzanis sändebud till Talefer
invånare sa att de bör inse att de är en del av Kurdistan och bör vara under
hans kontroll. Det turkmenska samhällets svar var att Pashmarga
milisen hade börjat angripa dem och att kurder bör inse att Telafer inte är en
del av så kallade Kurdistan.
Trots
detta, har det kurdiska ledarskapet öppnat två kontor i Telafer, en för PUK och
en för PDK, och de började tvinga människor att ansluta sig till dem. De
erbjuder massor av pengar till dem som accepterar att ansluta sig till dem.
Telafer rådgivande kommitté medlemmar bjöds in till Erbil och blev lovade en
stor summa pengar. Därefter intensifierade kurderna sina försök med hjälp av
den kurdiska suppleanten till Mosul guvernören, Mr Khasraw
Göran, för att hitta anhängare för sina stadsfullmäktige i de allmänna och
lokala irakiska valet, och för att utse en ny regering suppleant. De hoppades
att deras män, kurder eller de som har "köpts", skulle vinna, men de
gjorde det inte trots manipulation. Under tiden, intervjuade Al-Arabiya TV Massoud Barzani och som svar på en av de
frågor som ställdes till honnom sade han att om
Turkiet skulle öppna en annan gränsgrind i Irak nära Rabi'a,
skulle detta påverka inkomsterna från Habur gränsgate. Han sa: "Vi kommer aldrig att acceptera
detta och vi kommer att använda våld om det är nödvändigt". Kurderna fortsatte att öka i regionen och utvidgade den kurdiska politiska
representation och uppgraderat sin politiska tyngd. Som en följd till
detta, ökade motståndet från Telafer människor. I en attack mot en kurdisk
konvoj, skadades eller dödades flera medlemmar av det kurdiska ledarskapet .
När det
kurdiska upploppet började i Hassaka och Qamishly i Syrien den 13 mars 2004, skickade Barazani tiotals av hans anhängare till Syrien som ett
tecken på solidaritet. 45 av Barazanis män greps av
den syriska gräns myndigheter och transporterades till närmaste irakiska polis
station som är Telafer polis station. Den kurdiska suppleanten till Mosul
guvernör, Mr Khasraw Göran, bad chefen till polisen
och regeringens representant i Telafer att befria dem, men de båda vägrade. De
kurdiska myndigheterna ilska riktades sedan mot polis chefen och regeringen
representant i Telafer. En vecka senare, anklagades den här polischefen för
samarbete med terrorister och sparkades från sin post och arresterades.
Under
denna period, lämnade de amerikanska trupperna staden och övergav
säkerhetsfrågorna till stadens säkerhetsavdelning och polisen. De kurdiska Pashmarga ofta besökte staden som en del av Iraks
nationella vakt och låtsades ha ärenden på stadens sjukhus eller kom för att få
sina löner. De brukade skjuta slumpmässigt och blockera gatorna. Men de möttes
med motstånd och vissa av dem skadades.
Trots
misslyckandet att ha Telafer turkmän under sin
kontroll, fortsatte kurderna sitt våld mot staden. Den 2 september 2003,
inrättade den kurdiska militanta Pashmargas ett
kontroll kontor i Abu Maria område och började förolämpa de som skulle lämna
eller komma in i Telafer. Samma dag attackerades 35 bilar av kurder, rutorna
blev sönderslagna och folk knuffades omkull med gevär kolvar.
Telafer
utsattes för flera militära operationer under vilka många invånare dödades på
grund av slumpmässiga bombningar. Den 5 september 2004, omringade den kurdiska Pashmargas i det irakiska nationella gardet med stöd av
amerikanska trupper Saray kvarter i staden och
hävdade att de tänkte söka efter rebeller. Invånarna visade motstånd och en
hård kamp ägde rum och flera militära fordon förstördes och en amerikansk
helikopter sköts ned. Flera turkmenska invånare dödades inklusive barn och
kvinnor.
Trots
att invånarna i Telafer fick ett 5 dagars ultimatum för att diskutera situationen
med myndigheterna, var flera myndigheter i Talefer
övertygade om att de amerikanska trupperna kommer att attackera staden före
slutet av ultimatumet. Telafer attackerades av stridsvagnar och helikoptrar. 85
människor dödades och 235 skadades inklusive barn, kvinnor och äldre människor.
350 hus, affärer och bilar skadades. Den Turkmeneli Radio-TV-station förstördes
totalt. Fem bomber kastades av amerikanska helikoptrar mot deras byggnad.
Tusentals familjer flydde till närliggande byar och städer.
De här
militära operationerna fortsatte en vecka och staden var helt omringad.
Ambulanserna hindrades från att komma in i staden för att överföra de sårade
människorna till sjukhusen.
Det är
värt att notera att Telafer är en stad som är nästan helt turkmenska. Den i sin
tur är uppdelad mellan en sunnimuslimsk turkmensk majoritet och en stor
shiamuslimsk turkmensk minoritet.
Iraks
shiiter, som var de mest förtryckta delen av det irakiska samhället under Ba'ath regimen, har fått nytt liv och börjat skaffa sig
ledande positioner i Irak. I Telafer, återvände den turkmenska shiitiska ledare
Taqi al-Mawla, som var i
Iran, in i staden med ceremoni. Den shiitiska ceremonin i Muharram
var organiserat. Deras dominans i förvaltningen i regionen blev tydlig. Senare
sparkades lokala regeringens ställföreträdare. Al-Mawla
första ogillade den sunnimuslimska personal i Youth Center och utses shiiter. De fortsatte sina försök
att kontrollera valet i distriktet och att utse en shiitisk regerings
suppleant. Men de lyckades inte vinna valet. Enligt befolkningens lojalitet i
distriktet, valdes endast två shiitiska medlemmar och en biträdande
sunnimuslimsk kommunfullmäktige utsågs.
De
politiska institutioner av den shiitiska turkmenska i
Telafer var:
ü
Högsta rådet för den islamiska
revolutionen.
ü
Islamiska al-Dawa partiet.
ü
Turkmenska al-Wifak Movement.
ü
Islamiska
unionen av den irakiska turkmenska.
Skottlossningen i Hassan Koy
kvarter den 5 september 2004 enligt beskrivningen ovan, ansågs vara en av de
viktigaste provocerande händelser som startade oroligheterna i Telafer. Alla
var senare överens om att händelserna hade orsakats av de shiitiska trupper som
hade börjat etablera sig i Telafer Citadel(borg).
Den
irakiska turkmenska Fronten (ITF) trädde den politiska
området i Telafer långsamt men stadigt. Trots att de inte hade mycket
erfarenhet och inga planer och trots många hinder och svårigheter, lyckades ITF
bli en viktig faktor i det politiska området inom en kort tid eftersom de var
till mycket stor nytta till människor i Telafer mellan den 9 april 2004 och den
9 september 2004. Under denna period, etablerade ITF sina kontor och
organiserade sina medlemmar för att konkurrera med de andra politiska
grupperna. De var till stor och värdefull hjälp till invånare och lyckades få det
absoluta stödet från folk i Telafer :
ü
-Deras sjukhus var utrustade med alla
typer av nödvändiga utrustningar.
ü
De obotliga fallen skickades
utomlands för behandling.
ü
Ett nytt och modernt sjukhus var
planerat.
ü
En radio-och
TV-station byggdes och en tidning publicerades. Planer gjordes för att bygga en
idrottsanläggning.
ü
Eleverna skickades utomlands för
att slutföra sina studier som hade upphört efter ockupationen.
ü
Oväntat stort antal personer i
Telafer började gå på kurser på turkiska språket. Antalet studenter både
kvinnliga och manliga yngre än 18 år var sju tusen i de kurser som anordnades
under 2004
ü
Tiotals andra projekt
fortfarande väntade på att realiseras.
ITFs framgångar och
framträdandet av turkmän som en makt i regionen
ansågs vara ogynnsam av ockupationsstyrkorna, de shiitiska och kurdiska
myndigheterna. Följaktligen var den irakiska turkmenska frontens byggand, som
hade i sig Turkmeneli TV-sändare, salar för undervisning turkiska språket och
andra ITF kontor, de första målen av amerikanska helikoptrar i senare angrepp
på Telafer.
Det är
viktigt att kommentera situationen i Telafer direkt efter ockupationen. Telafer
människor ville ha en fredlig period efter ockupationen. De förväntade sig att Ba'ath era förtryck upphör och att regionen skulle leva i
välstånd. De amerikanska soldaterna flyttade sig fritt i staden. De besökte
regeringens kontor, hus och affärer utan problem.
Men i
stället för välfärdssamhälle hände motsatsen:
Det var
väl känt att det inte fanns några fabriker, anläggningar och byggarbetsplatser
i Telafer. Som följd till detta var människor beroende av jordbruk och tjänster
inom Regeringskansliet. Antalet rekryteringar i den irakiska armén, polisen, Ba'ath partiets institutioner och medier var höga. Ba'ath partiets representation i Telafer var en hög Branch. Under de deba'athification
processerna, sades ett stort antal personer i Telafer upp från arbetet.
Absolut stöd av USA trupper till kurderna i deras ansträngningar att
kontrollera regionen ledde till fientliga kurdiska operationer mot Telafer
människor. De började bryta sig in i husen och gripa oskyldiga invånare.
Kommunens tjänster, hälsovård och utbildning försämrades allvarligt.
Dessutom
blev atmosfären i Telafer alltmer fientlig mot regeringen, beroende på det
växande motståndet i Irak i allmänhet och Telafers
läge nära den syriska gränsen. Som resultat till detta, började aggressiva
attacker mot ockupationens trupper och de som samarbetade med dem. De politiska
makter som ville kontrollera Telafer lyckades övertyga ockupation myndigheterna
att angripa staden den 5 september 2004.
ITF har
spelat en viktig roll i att föra Telafers röst in i
den internationella arenan och i att sätta stopp till attacken inom en kort
tid. Abdullah Güls förklaringar (Turkiets
utrikesminister) uppmuntrade Talefers invånarna och
försäkrade hoppet på en bättre framtid och spelade en viktig roll i att stoppa
attackerna. Efter vapenvilan, började den turkiska Röda halvmånen förse
regionen med alla typer av dagliga behov. Andra stora hjälp också fördes in i
staden från de andra turkmenska regionerna i Irak. Detta ytterligare förstärkte
ITFs ställning i regionen och dess anhängare började
öka. Under den här svåra perioden, fick invånarna i Telafer ingen hjälp från
den irakiska regeringen.
Efter
det att de militära operationerna hade stoppats, började det sekteristiska
hatet förtära samhället inifrån. Regeringens ställföreträdare, Mohammed Amin al-Othman, och borgmästaren avskedades. En pro-kurdisk shiitisk kommun suppleant utsågs, Taleb Wahab, och företrädaren för
Kurdistan Democratic Party från shiitiska sekten, Mr Mukhtar Ismail, utsågs som borgmästare. Sex hundra och
trettio sunnimuslimska poliser avskedades, trots att de hade varit i tjänst i
15 - 30 år, och som ersätare utsågs shiitiska poliser
från endast tre Telafer stammar. Det visade sig senare att den nytillsatta
kommunen och vice borgmästaren fungerade dåligt och de ersattes av andra pro-ockupation personal. Överste Ismail Faris
från Sada stammen, som nyligen hade utsetts till
polischef i Telafer, spelade en viktig roll i dessa händelser. Följaktligen
attackerades hans hus och brändes ner av motståndsmän och några av hans
släktingar dödades. Sada stammens medlemmar som
försökte skydda honom blev också mål till attack av motståndsmän.
De kurdiska makthavarna som ville ha kontroll över Telafer regionen, utnyttjade
kaoset och försökte att göra allt föt att förhindra
förhandlingarna för att sätta stopp på oroligheterna i området under den
följande perioden.
Kurdernas
försök att ha kontroll över regionen fortsatte. Flera viktiga personer och
chefer för stammar i Telafer, inklusive Abdullah Weheb
Aga, Tawfiq Sayyid Khalil
och Hadi Idris Muratli uppmanades att möta kurdiska myndigheterna. De fick
ett förslag om att inrätta paramilitära enheter från Telafer stammar som skulle
utbildas i Sulaymaniya och finansieras av kurderna.
Förslaget avvisades. Folk krävde att de 630 poliser som hade avskedats skulle
återvända till tjästen igen men deras krav avvisats
av myndigheterna.
Folk
fortsatte att övertyga polischefen, Mr Ismail Faris,
och hans stam för att låta de avskedade poliser återvända till sina tjänster.
Trots förberedande överenskommelse med polis chefen, höll han inte sitt löfte
på grund av påtryckningar från Bagdad. Strax efter detta, började de militära
operationerna mellan det irakiska nationella gardet och ockupationen trupper på
ena sida och rebellerna på andra sidan. Mord, kidnappningar, bombattentat och
exploderande Booby-fångade bilar drabbade området.
Tre hundra invånare dödades. De flesta var oskyldiga. Många skadades och
omkring tre tusen greps. Den irakiska regeringen gjorde ingenting för att
stoppa massakern och tolererade de aggressiva händelserna mot människor i den
drabbade staden. Regeringen och ockupations medier rapporterade händelserna
felaktigt och utnyttjade situationen i deras valkampanjer.
I april
2005, skickade biträdande statsministern, Mr Ahmed Cheleby,
efter flera intellektuella ock framstående personer i
staden för att diskutera med dem lösningar för Telafer problemet. Mötena
inleddes i hotell Opera i Bagdad och biträdande statsministern för
säkerhetsfrågor, Mr Abed Mutlaq
al-Juburi, och ministern för försvaret, Mr Sadun al-Dilaymi, deltog i
diskussionerna. Den Telafer delegationen informerades om att om stridigheterna
inte upphör, kommer staden att bli utsatt för fientliga attacker. Efter flera
möten med sina medlemmar, utarbetade den Telafer delegationen en skriftlig
redogörelse inklusive konstruktiva förslag för att blåsa live i fredsprocessen
i Telafer, och de lade fram den till biträdande statsministern, Mr Ahmed Cheleby.
Inga
försök gjordes från regeringens sidan för att
genomföra delegationens förslag så att fred återställs i Telafer. Regeringens
media fortsatte utgivning och sändning av falska nyheter om regionen.
Delegationen reste tillbaka till Bagdad för att deta
i den andra omgången av förhandlingarna, men den misslyckades också.
Den 26
August 2005, kallades Telafer delegation bestående av stadens framstående
personer till al-Numan militär läger för att möta den
vice premiärminister Mr Haydar
al-Ibadi. Vid detta möte, informerades delegetion medlemmar om att staden skulle antingen vara
belägrat och sedan ödelagt eller vissa områden skulle vara omgivna och
attackerade och rebellerna skulle arresteras. Statliga mediers nyhetssändningar
började publicera falska nyheter. De började berätta att Telafer folk hade bett
den irakiska regeringen om att ingripa och rädda dem från rebellerna.
Den 5
september 2005, aviserade premiärminister Al-Jafari
stängningen av gränsen mot Syrien i Telafer regionen. Den 9 september,
belägrades följande bostadsområden: Hassan Koy, al-Qadisiyya och Saray. Invånarna
uppmanades att lämna staden söderut genom en zon kontrollerades av militära
trupper. De shiitiska områden slapp belägringen, men hundra femtio tusen turkmanska sunniter evakuerades från sunnimuslimska områden
i sju dagar. Hundratals greps när de kom till andra sidan av regerings trupper
kontrollerade zonen. De evakuerade människorna slussades till närliggande byar
och städer där levnadsvillkoren var mycket hårda. Inrikesministeriet kommando
soldater invaderade de evakuerade kvarter och hus och ropade slagord som tydde
att de hade kommit för att hämnas. Husen i de evakuerade bostadsområden husrannsakedes och rånades. Dörrarna och fönstren var
sönderslagna, möblerna var utspridda och förstörda och maten var blandad med
olja och hade kastats på marken. Eftersom området är ett jordbrukssamhälle,
hade varje hus ett antal djur. Ett stort antal av dessa djur dog på grund av
törst eftersom belägringen varade 7 dagar.
Ockupationen
och irakiska medier började publicera falska nyheter om att 900 utländska
rebeller hade tagits till fånga och att fabriker för tillverkning av Booby-fångade bilar och ett fältsjukhus hade hittats. De
gripna personerna samlades och olika typer av vapen lades framför dem och
fotograferades och filmades av tv som rebeller, men vissa av dem släpptes dagen
därpå. En av de mest skadliga resultat av attacken mot Telafer var avväpning av
sunnimuslimer, medan shiiterna var tungt beväpnade.
Den 18
september 2005, dementerade chefen till USA trupper i Telafer, överste Mack Mater, ovannämnda nyheterna och sa
att de angripande trupperna i Telafer var våldsamma och att han hade skickat dem
ur Telafer.
Premiärministern
Al-Jafari kom till Telafer och istället för att
besöka de tusentals invånare som bodde i tält i närheten av Telafers
utkanter, besökte han inrikesministeriets Commando skvadron och gratulerade dem
för deras fientliga handlingar.
När
militära operationerna upphörde, började flygande polis kontrollstationer
hindra tiotusentals Telafer invånare från att återvända till sina bostäder.
Bilarna fick inte komma in i staden, de som återvände till staden tvingades gå flera
kilometer med sina barn.
Istället
för att inleda en ny fredlig fas i Telafer, fördjupade regeringen sekteristiska
fientligheterna.
Efter
återvändandet av invånarna till sina hem återigen inleddes attackarna
mot sunnimuslimska bostadsområden. Hundratals oskyldiga människor i olika
åldrar (15 - 70) greps. Kommunens tjänster var nästan frånvarande. Ett stor antal sekteristiska polisbilar började köra runt. Ett
av målen var att hindra deltagandet av invånarna i den kommande
folkomröstningen om konstitutionen den 15 oktober 2005.
Den 25
oktober 2005, kallade en företrädare för premiärminister, Mr Haydar al-Ibadi,
Telafers viktiga och nyckel personer, ännu en gång,
till Kask militär Camp för att diskutera med dem Telafer katastrofen och dess
lösningar. Mr Haydar Al-Ibadi uppmanades att klargöra många viktiga frågor: de
fientliga handlingarna av militären, och det slumpmässiga arresteringar och
mord på sunnimuslimska turkmenska poliser i Telafer, och det stora antalet
konfiskerade hus som användes som baracker för soldaterna. Han fick frågan om
nästan frånvarande kommunala tjänster och hälso-och
sjukvård, och förekomsten av ett stort antal baracker på gatorna. Familjerna
tilldelades ine mat ransoner. Han informerades om
invånarnas svårigheter att röra sig i staden med alla dessa
flygande polis kontrollstationer som gjorde att det dröjde timmar för
att lämna och komma in i staden. Trots att skol
säsongen hade börjat, ockuperades de flesta skolorna av soldater. Han
kritiserades för att regeringen inte hade hjälpt skolelever för att slutföra
den slutliga examen för 2005. Mr Haydar
var chockade efter att han hade lyssnat på och hört vad Telafer invånarna hade
på hjärtat. Han ofta frågade kommunens stälföretrödande
chef i Talefer om sannolikheten i folkets påståenden.
Han lovade att ge 50 miljoner dollar som ersättning för skadegörelsen och för
upprustning av kommunala tjänster. Pengarna hade inte tilldelats Talefar invånarna när denna artikel skrevs, den 15 april
2006.
De
konkurrerande makthavarna i området fortsatte sina provokativa verksamheter för
att förhindra ett stort antal sunniter i Telafer från att komma åt vallistor på
folkomröstnings dag med syftet att skapa instabilitet i regionen. Återvändandet
av Telafer människor till staden försvårades. Inga sunnimuslimer utsågs i val
provisioner. Observatörerna har utvisats från val centrer. Val resultatet
speglade inte sunnimuslimernas önskemål, som utgjorde majoriteten i Telafer.
Detta har fördjupat känslor av orättvisor bland Telafer människor.
Samtidigt
som president Bush hävdade i sitt tal i Maryland att freden hade kommit till
Telafer och att statliga tjänster hade förbättrats, var livet i staden
outhärdlig även för shiiterna.
Shiiterna
var isolerade i en liten cirkel i shiitiska områden. De shiitiska studenterna
kunde inte följa föreläsningar på universitet. De började skylla på regeringen
och klaga över bristen på säkerhet. En ny säkerhetskampanj inleddes för att
visa de internationella medier som hade kommit för att besöka staden efter
president Bushs tal att staden var lugn och att folk i Talefer
levde i fred. Antalet poliskontroller ökade i och utanför staden. Det fanns
flygande poliskontroller nästan efter varje hundra meter. Den sunnimuslimska
område ofta omringades och belägrades och husen husrannsakandes. De manliga
befolkningarna som var äldre än 15 år samlades in och granskades av förtäckta
människor. De som blev utpekade på någon anledning greps och skickades till
okända fängelser. Detta hände flera gånger i veckan. På detta sätt, var nästan
alla hus husrannsakandes mer än en gång inom en kort tid. Dessutom behandlades
boende hårt och möbler skadades under räderna. Den grundläggande
infrastrukturen - hälsovård, utbildning, kommunala anläggningar förstördes.
Mord, kidnappningar, gripanden, slumpmässigt bombningarna med murbruk var
nästan dagliga händelser i Telafer. De stora marknaderna var ofta stängda.
Följande
siffror visar omfattningen av katastrofen i den drabbade staden, som försummats
av internationella medier och USA regeringen:
ü
Antalet personer som har dödats
är 1350 och 2650 personer skadades.
ü
Sju tusen invånare greps och
skickades till Yoka, Abu Girayp,
Mosul och kurdiska fängelser, 2750 har ännu inte släppts. Tecken på förföljelse
och psykologiska indelning är tydligt på dem som har släppts.
ü
Antalet officiella klagomål som
Telafer invånare har lämnat till myndigheterna är ca 6250. Hundra femtiotusen
invånare fördrevs från sina bostäder i ett mycket dramatiskt sätt.
ü
Tre tusen fem hundra familjer
fortfarande lever utanför Telafer regionen: i Kerbala,
Bagdad, Kerkuk, Mosul. Att det finns ett sådant stort antal fördrivna
turkmenska folk som lever fortfarande borta från Talefer
kommer att förändra demografin i regionen negativt.
------------------------------------------------------------
OBS: Denna artikel skriven av Yahya Telaferli, Översättning gjordes av Ahmed Al-Hurmezi från engelska till svenska och har reviderats av
Adil Mustafa.
