Rep.22-L0709
Tyvärr har irakierna levt i årtionden av lidande i diktatur, krig, ekonomisk
embargo och nu senast den amerikanska ockupationen. Denna långa period har
psykiskt och fysiskt utmattat hela Iraks samhälle.
Trots alla dessa katastrofer som drabbat Irak, så fortsätter irakier att bygga
upp sitt land. Sympatisörer bland de globala och regionala myndigheterna har
varit inblandade i att hjälpa Irak med moraliska och materiella stöd för att
bygga grunden för den nya irakiska staten. Irakierna är fast beslutna att bygga
ett demokratiskt Irak och en kultur med mänskliga rättigheter. Med stöd och
omtanke från världen speciellt från väst, med en förhoppning av att ha samma
mål, kommer man att fastställa hörnstenarna för demokratin i Mellanöstern.
Men problemen för irakier efter ockupationen är
många. Den sekteristiska religiösa och etniska
rasismen är de viktigaste av dessa problem. Det var orsaken till obalansen,
politisk instabilitet och
osäkerhet, och hade en aktiv roll i ekonomisk instabilitet, vilket negativt
påverkade alla områden i det dagliga livet.
Religiös sekterism och tendens för repressalier anses
vara de grundläggande orsakerna till mordet på tiotals eller rentav hundratals
irakier, som pågått i flera år under och efter den amerikanska ockupationen. I
en tid när nationella och internationella insatser är koncentrerade på att
stoppa blodbadet i centrala Irak, så fortsätter systematiska kränkningar av
mänskliga rättigheter i de områdena i norra Irak som är kontrollerade av de
kurdiska partierna, med stöd av Peshmerga milisen och säkerhets enheter.
I norra Irak bor de flesta av landets olika etniska
och religiösa samfund: Shabaks, Yazidis,
Chaldo-Assyrier, Turkmener, Kurder och Araber. Oavsett deras respektive
storlekar så var levnadsstandarden för alla ungefär lika och samtliga drabbades
hårt av det gamla politiska systemet. Men efter år 1991, och i synnerhet efter
den amerikanska ockupationen år 2003, så stördes balansen mellan dessa
komponenter.
När den kurdiska”Safe Haven”bildades, gav det upphov
till en stor lucka i den ekonomiska, politiska och även kulturella potentialen
mellan i ena hand de kurdiska medborgarna och i andra hand medlemmarna av andra
samfund i Irak. Resultatet ledde till hegemoni från kurdiska rasistiska
partierna i norra Irak.
De viktigaste faktorerna som ledde till obalans
mellan de olika delarna i norra Irak efter 1991
är:
·
Medan de icke-kurdiska grupperna utsattes för
decennier av förtryck, och kunde inte direkt utmana Ba'athist regeringen, så
fick kurderna materiella och moraliska stöd från regional och väst-makter, vilket
underlättade deras dominans över makten i norra regionen.
·
Inrättande av”Safe Haven”för kurderna uteslöt andra
irakiska komponenter samtidigt överlämnades administrationen till den kurdiska
stam och milis stötta politiska partierna som politiserade säkerhetstjänsterna
vilket ledde till marginalisering ifrån de icke-kurdiska grupperna.
·
Oberoende tillträde av de kurdiska nationalistiska
partierna till en stor andel av Iraks nationella inkomst och med sin kontroll
över inkomsterna från den norra gräns porten har försett de kurdiska
myndigheterna med extra källor för finansiering och styrka.
De kurdiska partiernas policy att glorifiera kurdiska
rasen har lett till förberedande av läroplaner baserade på felaktiga historiska
och geografiska information som stimulerar framväxten av en fanatisk kurdisk
generation redo att gräla mot alla som de anser hota deras etniska mål. I dessa
omständigheter har, kurdiska milisen (Peshmerga), Säkerhetstjänsten (Asayish)
och Underrättelsetjänsten (Parastin) byggts på samma koncept.
Vid ockupations tidpunkten år 2003, så hade det
kurdiska folket redan skapat en känsla av orättvisa att deras fosterland har
varit ockuperat av andra och de kurdiska partierna och folket var övertygade om
den Kurdiska naturen i norra Irak, och i synnerhet staden Kerkuk. Trots att de
historiska och akademiska källorna ger visar en helt annan bild så tror de ha
sig historisk rätt att bygga upp sitt land på den Irakiska marken. (Se
referenser nedan)
Kurdiska mannen hade utvecklat en överväldigande
önskan att skapa en kurdisk stat till varje pris. Det absoluta stödet från
ockupationsmakten till kurdiska partierna och avsaknaden av någon myndighet
eller regel av lagstiftning på grund av rivningen av den irakiska staten blev
som en katalysator för genomförandet av denna baslösa strävan från den kurdiska
myndigheten. Det materiella och moraliska stödet från väst, till följd av en
sympati för det kurdiska fallet d.v.s. där de senare har varit en måltavla
p.g.a. deras kamp mot Saddam Hussein, har spelat en stor roll för att stärka
denna brådska.
Fram till detta stadium har de kurdiska partierna och deras kadrer saknat
erfarenhet och präglats av
ihärdighet, tribalism, intolerans och ineffektivitet efter att årtionden ha
kämpat den irakiska staten bland den hårda naturen i bergen. Dessa partier har
tagit med sig alla dessa specifikationer med sig till perioden av”Safe
Haven”d.v.s. början av nittiotalet och till den efterföljande ockupationen
tiden.
Som en påföljd så började den svåraste tiden för de miljontals irakiska
icke-kurder som utgör majoriteten i norra Irak. De kurdiska politiska
partierna, milisen och säkerhetstjänsten tog kontroll över större delen av
statens civila administration, säkerhet och militära avdelningar. Under
överinseende av ockupationsstyrkorna, så har deras kontroll utvidgats till att
omfatta mer än 75 % av provinsen Mosul (± 3 miljoner invånare), 20 % av
provinsen Salah al-Din (± 1 miljon invånare) och 90% av provinsen Kerkuk
(al-Tamim) (830.000 invånare) och ca 50 % av Diyala provinsen (1,37 miljoner
invånare), medan flera miljoner Araber, Turkmener, Yazidis och Shabaks lever i
dessa områden. Storleken av Kurderna i detta stora området uppskattas inte
överstiga en miljon invånare.
Den kurdiska kontrollen har även ett överväldigande
dominans utanför den kurdiska regionen, där det är planerad att annektera dem
till den kurdiska administrationen. Det finns ett tryck på miljontals
icke-kurdiska irakier för att ändra deras nationalitet därav förändra den
demografiska situationen i regionen – m.h.a. vidarebosättningen av de kurdiska
familjerna och etnisk rensning.
De första
dagarna av ockupation
I avsaknad av statliga institutioner, började
plundring och bränderna av nästan samtliga myndighets departement och spred sig
till banker, universitet, kommunala radio, tv, t.o.m. sjukhusen. Peshmerga
milisen grep styret av regeringen, av Baath partiet och i de flesta fall över
de icke-kurdiska invånarna. Araber tvingades lämna sina byar och fått sina
egendom beslagtagna. Stort antal av maskiner, fordon och regeringens dokument
överfördes till Sulaymaniya, Duhok och Erbil.
Den kurdiska milisen med stöd av politiska partier,
beslagtog offentliga byggnader särskilt de i Kerkuk, varav dessa har delats
sinsemellan. De flesta byggnaderna förvandlades till kontor eller bostäder för
de kurdiska familjerna som kommit till regionen som en del av Kurdifierings
processen.
Demografiska
förändringar
Statliga
institutioner
Nästan samtliga av de irakiska stats institutionerna
har blivit söndertagna och de irakiska medborgarna har blivit psykiskt och
ekonomiskt utslitna, vilket underlättade för kurdiska partier och miliser, som
var väl beväpnade och organiserade för att bryta sig in och utvidga kontrollen
över dessa områden i de fyra provinserna och över dess statliga institutioner,
under överinseende av ockupationsstyrkorna. Partisanerna och medlemmarna av
kurdiska Peshmerga, som inte uppfyllde minsta utbildningskravet, fick topp
tjänster i städer, distrikt och subdistrikten. Följaktligen har de utsetts till
distrikt och subdistrikts chef och borgmästare. Således är flesta chefer i
statliga kontor av kurdiskt etnicitet och de har kontroll över flera
kommunfullmäktige. Tiotusentals kurder har utsetts till kontor i regeringen i
norra Irak, vars antal statligt anställda har ökat med det dubbla i vissa
regioner.
Kurdiska nationalismen och parti tillhörigheten har antagits som grund för
utnämningarna. Med dessa medel har många icke-kurdiska invånare varit tvungna
att arbeta för de kurdiska partiernas agenda skilt från sina partier. Dessutom
så beslagtog kurdiska partierna ett stort antal arbete i den irakiska staten,
där fördelningen är oproportionerliga med deras storlek. Av de totalt 165 högre
tjänsterna i den irakiska staten, har kurderna erhållit 65 tjänster.
I den fullständiga avsaknaden av statliga
institutioner så har de Kurdiska partierna med miliser styrt norra Irak medan
det internationella samfundets och Irakiska regerings uppmärksamhet varit
kvarstående i striderna i mitten av landet. I mitten av dessa omständigheter,
återuppbyggnaden av alla statliga institutionerna, inklusive militär-,
säkerhets- och polis väsendet har utförts med avsikten
att”Kurdifiera”institutionerna. Personalen i den offentliga förvaltningen var i
många anklagelser fördubblade och plus de många kurdiska Peshmerga milis,
fördelade över provinser,
den överväldigande majoriteten av de två irakiska militära brigader
stationerade i Mosul var kurdiska.
I Kerkuk har säkerhetssystemet ersatts med hundratals
kurder, införda från Sulaymaniya, Erbil
och Duhok. Majoriteten av tjänstemännen och medlemmar av polisen kom från de
kurdiska partierna i provinsen Kerkuk och de kontrollerar dessa anordningar i
de flesta andra regioner. De kurdiska partierna beslagtog alla vapen från den
upplösta irakiska armén i de nordliga områdena, som var mer än en fjärdedel av
den totala vapen styrkan i Irak - som uppgår till hundratusentals lätta och
tunga vapen, inklusive stridsvagnar och många typer av luftvärnsrobotar och granatkastare,
där allt har överförts till de Kurdiska provinserna.
Två viktiga faktorer ledde till ersättningen av det
stora antalet kvalificerad personal inom dessa stora områden till
icke-kvalificerade kurder:
Ö
Införandet av en samlad Kurdifierings politik från de
kurdiska politiska partiernas håll.
Ö
Flykten av det stora antalet medarbetare som tidigare
haft nyckelpositioner i regeringskansliet.
Det fanns därför ett stort behov av att hitta kvalificerad personal som
ersättare men misslyckandet från den kurdiska administrationen att finna sådan
personal har lett till att flertalet av utnämningarna gått till
icke-kvalificerade Kurdiska personal, där de för det mesta inte har en bakgrund
av utbildning från grundskola eller något högre. Följaktligen fick taxiförare
bli polischefer och utexaminerade studenter från Institutet för jordbruk blev
direktörer i orelaterade regeringsposter. Peshmerga militanterna som inte har
fått någon formell träning eller utbildning fick chefs befattningar inom
regeringsposter och grundskoleutbildade blev officerare i armén, polisen och
säkerhetsstyrkorna.
Med stöd av miliser och säkerhetsstyrkor så har
hundratals kurdiska partihögkvarter spritts över
städer, distrikt och subdistrikt. Kurdiska partierna spenderade stora summor
för att rekrytera mängder av medarbetare från andra nationaliteter.
Irakiska valet hölls i dessa stora områden under
kontroll av det kurdiska partiet och deras miliser som inte döljer sin
fasthållenhet på en Kurdiskhet av dessa områden och vid behovet att inta den
med våld om så behövs. Populationen av Kerkuk provinsen på ockupationsdagen var
870 000 människor. Antalet röstande i denna provins blev 800 000 i valet i
december 2005.
Under valet så utnyttjades icke-kurdiska medborgarnas
fattigdom för att erhålla deras röster mot en betalning av symbolisk summa till
dem. Dessutom så har stora summor betalats till de som innehar viktiga poster
eventuellt för deras stöd till det kurdiska partiet agenda. Efter att ha använt
alla typer av manipulationer och val bedrägerier så vann de kurdiska partierna
i de flesta områden vilket ökade deras kontroll över viktiga poster inom
administration och beslutsfattande mekanismener i dessa områden. Exempel:
Ö
Antalet Kurder i Nineveh-provinsens styrelse var 31
av 41 medlemmar. Detta berodde delvis
på den sunnimuslimska bojkott.
Ö
I Kerkuk provinsens styrelse så är antalet kurder 24
av 41 medlemmar.
Ö
I Erbil delades provinsstyrelsen lika mellan de två
kurdiska partierna
Ö
Samtliga stadsfullmäktige medlemmar i Kifri är av
kurdisk etnicitet
Ö
I Khanaqin efter hot och frestelser, så har
representanter för andra nationaliteter i staden
anslutit sig till de kurdiska partierna styrelse.
Kurdiska
migrationen
Kurdiska partierna inledde i början av ockupationen
att uppmuntra hundratusentals Kurdiska medborgare att migrera till nya områden
som Peshmerga had intaget efter ockupationen, ofta så betalades en summa
och/eller lön till dem. De som hade höga positioner i de politiska partierna
eller i Peshmerga milisen erhöll finansiellt bistånd i byggandet av sina hem
som byggts på kommunens, statens eller icke-kurdiska folkens mark. Hundratals
familjemedlemmar gick med dem som fick nya tjänster, dussintals nya
bostadsområden har uppstått i städerna i dessa stora områden. Antalet Kurder
och Turkmener som avlägsnades från Kerkuk av Baath regimen uppskattades till
120.000 men merparten av dem som utvisades från Kerkuk var födda i Sulaymaniya
eller Erbil.
Den Kurdifierade administrationen förfalskade
ransoneringskort och överförde folkbokföringen av Kurdiska folket som anlände
till de nya områden, i synnerhet Kerkuk provinsen. Nykomlingarna blev försedda
med identitetskort och pass, men försök från kurdiska partierna att överföra
folkbokförings register av Shaykhan distriktet till det kurdiska Duhok
provinsen misslyckades. Tusentals personal och lärare från provinsen
Sulaimaniya, Erbil och Dohuk har utsetts för att lära Kurdiska istället för
arabiska. Delar av Peshmerga milis har fastställts i många kontrollstationer
som har utvecklats på allmänna vägar mellan många städer som Erbil, Bartalah,
Shaykhan och Dohuk.
Tusentals arabiska familjer lämnade dessa stora
områden efter den inledande påträngningen av Peshmerga milisen, medan andra
Araber lämnade området efter en ökning av animositet och fientlighet då den
kurdiska milisen befäste sin kontrollen över deras region. Enbart i Kerkuk
provinsen så evakuerades omkring 25 byar där de flesta hade funnits innan
Baathregimen.
Beslagtagningen av speciellt regeringens och
invånarnas mark betraktas som ett allvarligt kännetecknande för perioden efter
skapandet av den Kurdiska”Safe Haven”i dessa regioner, särskilt efter
ockupationen. De Kurdiska partierna som för första gången tog över förvaltning
av statliga kontor i 1991 har saknat förståelse av begreppet stat och av
ledning av dess institutioner. Följaktligen så har nykomlingarna från
bergstrakterna med stöd av den Kurdifierade administrationen, erövat stora
landområden som hör till kommuner, myndigheter och invånare. Andelen av dessa
landområden som gick till partimedlemmar och milisgrupper var också enorma,
till exempel Barzani familjen beslagtog över hela Salah al-Din distriktet.
Samtidigt så de kurdiska familjerna beslagit alla typer av mark och stort antal
byggnader i Kerkuk provinsen. Detta resulterade i att antalet rättegångar som
framfördes till Egendoms Återtagnings Kommissionen i Kerkuk provinsen är över
40.000 enskilda ärenden, varav merparten avser Turkmenerna.
Andra
mänskliga rättigheter situationer
Efter ockupationen så präglades den allmänna
situationen i norra Irak av:
1.
Avsaknaden av rättsstaten och de krafter som bevarar
den
2.
Absolut kontroll från kurdiska partier och miliser,
som kännetecknas av:
a. Odemokratiska
stam mentalitet
b. Brist på
professionalism till följd av brist på utbildning och yrkesutbildning
c. Tuff aggressiv
karaktär p.g.a. att ha levt i de hårda bergsområden i ett krigstillstånd som
varade i decennier
3.
Irakiska staten och det internationella samfundet var
engagerade i den katastrof som orsakats av striderna i centrala Irak
4.
Andra etniska grupper i regionen var utslitna på
grund av assimilerings politik som utfördes av den f.d. diktatorn.
5.
Avsaknaden av internationella
människorättsorganisationer och Förenta Nationerna och med en brist på kontroll
och uppföljning har lett till att stort antal kränkningar av mänskliga
rättigheter i åratal varken registrerats eller dokumenterats.
Under dessa omständigheter, även om regionen inte
stod inför en konflikt mellan sunniter och shiiter, så har det varit tusentals
fall av hot, arrestering, fängslande, tortyr i fängelser, kidnappningar, mord
och försvinnande av personer med icke-kurdiska etniciteter och många andra som
motsätter Kurdifierings policyerna. P.g.a. bristande säkerhet har tusentals
Yezidiska, Shabakiska, Chaldeo-Assyriska, Turkmenska och Arabiska familjer
flyttat från de regioner där kurdiska Peshmerga miliserna varit säkerhets
ansvariga. Idag så uppskattas det att 238 personer kidnappades i Kerkuk men det
finns många bortförda som inte har tagits till räkning.
I dessa stora områden har de kurdiska
säkerhetsstyrkorna (Asayish) konverterat Baathpartiets byggnader till
huvudkontor för kurdiska miliserna där de som motsatt hålls. Hundratals av
dessa kontor är spridda idag öster om staden Mosul och i Nineves slätt, som
arbetar för att undertrycka den icke-kurdiska befolkningen med alla sorters
hot. I samarbete med kurdiska partiernas huvudkontor så samlar
säkerhetspersonalen in information om medborgarna och förhindra Shabaks och
Chaldeo-Assyrier från att gå in i staden Duhok och andra regioner, och siktar
sig på de Yazidis som avvisar Kurdiska partiernas dominans.
Vid ett försök att kontrollera distriktet Tal Afar
som satts på kartan på det så kallade Kurdistan av Kurdiska miliserna så
utsattes regionen för två destruktiva attacker där alla typer av tunga vapen
inklusive stridsvagnar och helikoptrar användes. Som ett resultat så
översvämmades staden av tusentals ockupationstrupper och kurdiska miliser som
blev orsaken till att 100.000 invånare lämnade Telafer. De mindre attackerna,
arresteringarna, morden och kidnappningarna fortsatte i tre år. Större delen av
populationen anses fortfarande ha blivit internt omplacerad.
År 2005 så bröt kurdiska milisen in i Turkmenska
politiska partibyggnader och institutioner, beslagtog tjugofyra byggnader varav
femton skolor, tidnings och utskrifts tryckeri, lokala radio och TV-stationer
och politiska partiernas huvudkontor. Turkmenerna som bor i Erbil och som inte
var lojala mot kurdiska partierna nekas arbete i regeringen. Icke-kurdiska
befolkningen i samtliga regioner var tvungna att studera Kurdiska i skolorna.
Många Kaldeisk-Assyriska byar evakuerades och tiotals
Jezidiska politiker greps, Shabak aktivister mördades, hundratals ledande
Baathister dödades och Turkmenernas mark blev konfiskerade.
De kurdiska myndigheterna rekryterade stort antal
medarbetare från andra folkgrupper och använde dem till att etablera partier
och civila samhälls organisationer mot sina egna nationella partier. Dessa
medarbetare användes i politiska företag. Många spionerade för kurdiska
partier. Röster från andra folkgrupper var köpte i valet.
Namnen på städer, gator och byggnader har ändrats
från Turkmenska och Arabiska till Kurdiska. Skyltar i statliga kontor var
skrivna på kurdiska vilket drabbade kraftigt de icke-kurdiska invånarna
särskilt på sjukhusen.
De kurdiska partiernas dominans av administrationerna
i dessa stora områden ledde till en återupplivning av det Kurdiska grannskap
och städer samt en försämring i utvecklingen av de icke-kurdiska områdena.
En av de farligaste fenomen som börjat dyka upp i
norra Irak är de stora skillnaderna i levnadsstandarden och ekonomiska makten
mellan det kurdiska och icke-kurdiska folket. Detta fenomen beror på följande
faktorer som bör generaliseras till de stora områdena där den kurdiska milisen
kontrollerade efter ockupationen:
1.
Utnämningarna av de hundratusentals Kurder i områden
som ockuperats av de kurdiska partierna efter ockupationen:
a.
I regerings kontor.
i.
Tillsättningen av mer än tiotusentals personal i
Kerkuk provinsen, 90% av dessa är av Kurdisk etnicitet.
ii.
Omkring två tusen Kurder tillsattes i Kara Tepe
subdistriktet.
iii.
Tusentals kurdiska lärare från Duhok tillsattes i
Mosul regionen.
b.
Den irakiska armén. Mer än 80% av de två irakiska
armé divisionerna i Mosul är av Kurdisk etnicitet.
c.
Säkerhets och polis tjänster. Nästan hela
säkerhetssystemet i Kerkuk provinsen ersattes av Kurder från Kerkuk provinsen.
d.
Ökning av antalet Peshmerga miliser. Rekrytering av tiotusentals Peshmerga
militanter i perioden 2004 - 2005 .
e.
Tillsättningar i de kurdiska regionerna. Det bygger
helt på partitillhörighet, det finns
omkring en miljon personal i de kurdiska regionerna som också är medlemmar i de
kurdiska partierna. I motsats så är antalet icke-kurdiska utnämningar mycket
restriktiva.
2.
Kurdiska myndigheter:
a.
Får 13% av Iraks inkomster sedan mitten av
1990-talet, medan andra folkgrupper inte får någon del. Trots den betydande
minskningen av antalet Kurder i de tre Kurdiska provinserna efter ockupationen
så ökade Kurdiska intäkterna till 17% av den totala irakiska budgeten medan
andra irakiska folkgrupper har varit berövad av sina delar.
b.
Insamlingen av massivt belopp från Khabour gränsövergången
sedan 1991, där nästan hela den Irakiska importen sker.
3.
Kurdiska domineringen av statliga kontor i norra Irak
har gett en annan ekonomisk förmån för det kurdiska folket. Sedan ockupationen
så har Kurdifierade administrationen gett de tusentals projekten och i dessa
vidsträckta regioner till de kurdiska entreprenörerna som använder den kurdiska
tjänstemän och arbetare.
Dessa är de utvecklingar i norra Irak sedan
ockupationen och för en period på sex år, där kurderna dominerar ekonomin,
civila, militära och säkerhets administrationer som arbetar för att undertrycka
de icke-kurdiska folkgrupperna och att överta deras mark och samfoga det till
den kurdiska regionen.
___________________________
Den här rapporten är översatt till svenska av S.
Zaynal.
Referenser:
1.
Phebe Marr,”The Modern History of Iraq", s. 9
"På senare tid har Kurderna
vandrat ner från bergen till utlöpningen och slätten, många bosätter sig i och
kring Mosul i norr och i städerna längs Diyalah floden i söder, men flesta av
Kurderna bor fortfarande längs nedre bergssluttningarna där de praktiserar
jordbruk och att sköta boskap”
2.
Edger O'balance,”The Kurdish Revolt”, s. 33
"Ända fram till slutet av
1900-talet så var synen av en stor stam federation, med alla dess djur, som rör
sig över berg och slätter i de norra delarna av Mellanöstern på jakt efter
färskt bete, både lysande och olycksbådande - som nomader så rörde sig kurder
som en farsot av gräshoppor, åt och stred".
3.
David McDowall,”A
Modern History of the Kurds”, I.B.Tauris & Co Ltd
Publishers 1996, London & New York, s. 144.
"De städer och byar längs den
stora vägen som löper från Mosul till Bagdad var i huvudsak turkisktalande,
dessa är Turkmener",
"Men som kommissionen
konstaterade, Kurden”beslagtar odlingsbar jordbruk och”Kurdifierar”vissa städer
speciellt de Turkmenska på den stora vägen”
4.
William R. Hay,”Two Years in Kurdistan 1918 – 1920”,
(William Clowes and Sons, Limited, London and Beccles 1921), s.81-83
"Dizai stammen kom ner från
bergen ca 3 år sedan, och ockuperade några byar runt Qush Tappah. In mitten av
1900 talet så började de expandera, och snabbt omfattade hela landsbygden fram
till Tigris. I slutet av 1920-talet, så utgör de en tredjedel av Erbil
distriktets befolkning.”
"Det har rapporterats att
mindre än ett sekel sedan så fanns det gott om träd och buskar på sluttningarna
av Qara Choq Dagh, dock när kurderna kom så användes de snabbt för el därmed så
finns det inga spår av dem nu”
5.
Ibid, s. 10
"Mandali i själva verket var
ett idealiskt övningsfält. Fyra språk var aktuella i stadsdelen, och de flesta
stadsborna kunde tala alla fyra. Som barn lärde de sig sitt modersmål,
Turkiska, från sina föräldrar, sedan det lokala Kurdo-Lurish dialektet från
deras vård och människorna i bergen, dit de sändes till den heta vädret.
Därefter lärde de sig arabiska från de män som skötte dadel-trädgårdarna, och
persiska från köpmän som besökte hemstaden och blev gäster i deras hus.”
1.
George Keppel,”Personal
Narrative of Travels in Babylonia, Assyria, Media, and Scythia”,
H. Colburn 1827, Vol. I, s. 30
"Inte många veckor innan vi såg
denna mulla, han var en av de viktigaste personerna i Mendali, en turkisk stad
nära gränsen. På den tiden var han hjärtevän av Davoud pascha”,”han är bästa
halshuggaren”och den mest villiga instrumenten för mord”
2.
Ibid. S. 267
"Från färjan åkte vi omkring 2
mil längs floden, anlände till Bacoubah, vår andra dags marsch. Den här tycks ha
varit en mycket betydelsefull plats, men har lagts i ruiner av Coords(Kurds)
armén, under ledning av Mohammad Ali Meerze".
3.
Ibid., S. 276 till 281
"Vi nådde Shahraban klockan
elva pm, och fann det nästan helt ödelagt. ---. Vi vandrade genom det ödsliga gatan,
en tid utan att finna några hus med invånare, tills vi kom till en karavan, där
vi träffade en man som berättade att alla invånare hade lämnat platsen, som
hade blivit plundrade och förstlrda av Coords.”
“Detta staden för inte många månader
tillbaka, var en av de mest folkrika och blomstrande i pashalick av Bagdad, nu
hela populationen bestod av ca 3 familjer”
4.
Ibid., S. 290 till 291
"Våra tält var uppsatta norr om
staden. Kizil Rubaut, i likhet med sina grannar från hämndlystna andar av dess
Coordiska fiender”
5.
Ibid., S. 293
"Efter en och en halv timme
senare befann vi oss på Baradan, som, i likhet med andra byar drabbades av
Coordiska arméns räd
6.
Ibid., S. 297
"Khanaki, som är ansedd antik,
definierar gränsen för Pashalicken av Bagdad, och har mött ett öde naturlig för
dess olyckliga position mellan två rivaliserande makter. Ungefär två år sedan
togs det av Mohummud”Ali Meerza, och vid denna tidpunkt har haft sin andel av
katastrofer av kriget”
